Vi valde att fokusera på saker som människor skapat för att skrämma bort djuren.

Bill är vår lampa som i grunden är inspirerad av en fågelskrämma, som även vårt klädesplagg fått sin inspiration från.

Bill består av tre träkroppar: huvudet, halsen och magen. Det går också att byta plats på halsen och magen ifall man skulle önska det. Alla kropparna går också att vrida på.

Klädesplagget består av vävda tygremsor av gamla lakan. Fågelskrämmor bär ofta gamla kläder och många fåglar är rädda för när till exempel tygremsor fladdrar i vinden

Vad ska man egentligen med ett par alldeles för långa armar till? Klättra med? Hänga i? Sitta på? Och klor, är de menade för att riva? Pilla? Kanske hakas fast?

Att förstå den egna varelsen är inte lätt. I städer strövar hundar fritt på gatan. De var en gång vilda, sedan tama. I staden är dem varken eller. Av naturen utrustade med redskap som inte fyller någon funktion - eller?

Kan deras ben och klor som en gång använts för att jaga och göra vacker tass möjliggöra vila när de hakar tag i aluminium?

Vi har låtit oss fascineras av de djur som till synes outtröttligt kånkar och bär skyddande sköldar, skal eller krypin på sina ryggar. Något som vi människor aldrig skulle göra eller förmå.

Vi har inspirerats av djur som kan befinna sig innan- och utanför sitt skal och skapat en hybrid mellan möbel och klädesplagg där man bär sitt krypin på kroppen. Plagget är inspirerat av skalets funktion och design då djuret befinner sig innanför sitt skal. Till plagget har vi använt ett svart, tåligt konstläder som vi vadderat för att få komfortabla, skyddande egenskaper. Plagget bär på gömmor och kan när och var som helst transformeras till en möbel som erbjuder bäraren trygghet i form av en omslutande viloplats.

Projektet undersöker hur vi relaterar till ormar i form av sagor. Vår största inspirationskälla är sagor om väsendet Lindormen.

En iscensättning av korallblekning och hur temperaturen i havet påverkar dess levande varelser. Ett hav fullt av liv står i hot mot den ständigt ökande temperaturen. Detta förkroppsligas av den livfullt voluminösa korallen i kontrast till den förstelnade hopskrumpna skelettstommen. I konstverket representeras det mjuka, böljande och levande av klänningen som reduceras till det hårda, förstelnade och döda, pallen.

De arter som genomgår metamorfos gör dramatiska förvandlingar. En process som innebär fyra olika stadier där djuret förändrar sitt utseende från något enkelt, till något uppseendeväckande och intressant. Dessa stadier och kontraster inspirerade oss under designprocessen. Under projektets gång har vi endast använt oss av återbrukade och överblivna material för att minska klimatavtrycket och således minska påverkan på de arter som verken inspirerats av. Resultatet formades av de resurser vi hittade, bland annat silke, spunnen av en larv som var mitt i metarmorfosens process.

I sagans värld är det storken som ger oss liv. Med ett litet knyte flyger den över himlen och levererar barn till förväntansfulla föräldrar.

STORK föreställer sig ett “vad hände sen”-scenario där den en gång så gängliga storken nu får bära tyngden av det vuxna barnets moderna livsstil.

Projektet rör sig mellan saga och verklighet för att väcka empati för djurvärlden samt vidare reflektion kring människans separation från naturen.

Genom att låta grisen figurera som en modersfigur, vill vi ompröva uppfattningen av vad vårrelation till grisen är. 

Detta har resulterat i en abstrakt avbildning av en födelse; suggans relation till sina kultingar och till människan,  relationer som både är kärleksfulla, begränsade och föränderliga.

Vart lägger sig ett djur någonstans ute i skogen? Hur klättrar det smidigast upp i ett träd? På vilken sten sitter ett djur mest bekvämt? Vänd och vrid, klättra, luta dig, sätt dig ner i ett geometriskt sabotage, eller?

Interaktion är en konstform i sig. Hur du skapar, utövar, startar eller avslutar den. Hur vi, ni och alla andra levande ting överlever tack vare den. Det finns kreationer som gör denna del av livet så pass bokstavlig att den också blir essentiell. 

Havstulpaner    behöver vara nära sin art för att överleva. Gärna i grupp och helst tillsammans. Så nära att de växer inpå och sluter om varandra. Människan likaså, trots att det ibland glöms bort och blir svårt att förstå.

Vår modulmöbel tar havstulpanens manér i famnen och öppnar sig för mänsklig interaktion. Sitt en, två, tre, fyra eller fler. Allt blir möjligt i havstulpanernas landskap.

Genom en lek med skala blir vi plötsligt mindre. Framför ögat är en fjäril, som i vanliga fall liten men nu plötsligt i människors skala.

Idén kom fram när vi bläddrade i artdatabanken. Det finns så många arter med hotade status som vi inte känner till. De försvinner utan att man vet om att de fanns. Vi valde att gestalta Mnemosynefjäril som en representant för alla andra arter med risk till utrotning. I och med att jobba i detalj, att sy alla fjäll på vingarna, har vi lärt känna denna art innan den försvinner. Den stora skalan gör att man hamnar i fjärilens värld i stället för tvärtom och på det sättet byta perspektiv och få en inlevelse som människa i fjärilens livsmiljö. Ett försök till att uppmärksamma förlusten av biologisk mångfald på vår planet.

Med avstamp i biomimetik fann vi ormen. Vi har valt att vända djuret ut och in för att använda allt på spektrat. Låtit ormens biologiska egenskaper ledsaga oss i allt från funktion till de mer sinnliga aspekterna. Rörligheten i ryggraden blev en modifierbar modulmöbel. Det ömsade skinnet blev en taktilt intrikat kappa. Den nyömsade ormen blev en krage som slingrar sig ur sitt skinn

Simpla, våldsamma och oempatiska.

Getingen och människan delar många ”vulgära” likheter. Människan ser sig själv som samhällsbyggande flockdjur, men precis som getingarna är för oss, så är vi för andra arter predatorer & skadedjur. Getingarna lever som människan ofta tätt inpå varandra och samarbetar för att skydda sig mot yttre hot, deras bon med upprepade hexagoner kan liknas vid våra städer.

Kan Vespula Vulgaris anatomi och arkitektur kombinerat med det intellekt som Homo Sapiens besitter skapa förutsättningar för det ultimata rovdjuret, vart skulle en ”Homo Vulgaris” leva, och hur skulle den nya arten se ut?

Det är många som känner obehag av spindlar eller rent av lider av spindelfobi. I vårt projekt har vi försökt förmedla denna rädsla, mer specifikt den förlamande rädslan vissa upplever.

Projektet är inspirerat av larven och hur den rör sig.

På vintern migrerar miljontals monarkfjärilar från Nordamerika till Mexicos barrskogar. För att hålla värmen samlas dessa stora mängder fjärilar i täta kluster som helt omsluter trädens armar. Vackra som individer, resilienta tillsammans

Fossiler representerar spår av liv från en svunnen tid. Kan man säga att det vi producerar idag kommer bli framtidens fossiler? - konkreta bevis på vår existens och våra val.

Genom att använda återvunna material knyter vi samman det förflutna med nuet.

I vår skapelseprocess utforskar vi även kontrasten mellan det döda och levande. Det stela, hårda plagget står i kontrast till den mjuka, rörliga möbeln.